Gebortlåt

Vi,

ja alltså min vapendragare Jörgen Kjellgren och jag,

vi skrev en låt till The Ballroom Band.

Every single flower.

De gjorde den till en duett med Anna Maria Espinosa.

Och nu är den släppt som singel.

Wiiihaaa!

Spana in den här.

Nya pressbilder

Det togs nya pressbilder häromdagen.

Softaste plåtningen ever.

Som en söndagspromenad runt Södermalm.

Tack Karin Lindén!

Och för den intresserade så la jag upp några till här

Den stora ödmjukheten

Drygt en vecka sedan Re:cycling släpptes och jag sitter och nyper mig i armen. Vad är det som händer liksom? Efter 20 år trodde jag att jag kunde förutspå vad som komma skulle vid ett albumsläpp. Att erfarenhet hade lärt mig. Men, det var helt fel. Det har till och med visat sig att jag visste noll. Och inget.

För den här gången har varit olik alla andra. Intresset och hurraropen framförallt.

Och jag känner mig oerhört ödmjuk inför det hela. Och glad. Som fan.

Alltså, när recencenterna dammar i med betyget 5 av 5 och radiostationerna kvittrar a-rotation och mailen från er får mig att rodna, då kan man inte bli annat än ödmjuk.

Och glad.

Och lite stolt.

Trägen vinner känns som ett passande klyshigt citat en dag som denna.

Och helt ärligt. Jag hade tänkt avrunda min karriär som artist efter det här året och fokusera på att skriva till andra, men nu är det förstås omöjligt.

Jag vill mer.

Högre.

Snabbare.

Så, ni kommer få dras med mig ett tag till.

Lovar.

Och jag vill ta tillfället i akt att kyssa fötterna på alla inblandade i den här skivan.

Ni är de bästa och det är för mig en ynnest.

Så, puss på er:

Jörgen Kjellgren

Josef Zackrisson

David Nyström

Magnus Olsson

Nicke Forsberg

Mikael Lanner

—

Det är konstigt när man jobbar med en platta. Det är så intensivt, periodvis ganska påfrestande, andra stunder ljuvligt och man liksom ingår äktenskap med den under processen. Från det att låtarna föds till den färdiga lilla silverdisken ligger i ens hand. Och man lyssnar och lyssnar och lyssnar. Och lyssnar. Och pillar med detaljer som ingen vettig människa någonsin kommer höra. Och sen släpps den ut till allmänheten.

Boom!

Då är den klar. Färdig. Tutti.

Då vill jag aldrig höra den igen.

Skilsmässa.

Och den stora tomheten infinner sig.

Den här gången är det annorlunda. Eller, jag vill fortfarande inte lyssna på den. Det kommer ta c:a tre år innan jag klarar det. Men tomheten har den här gånbgen uteblivit. Anledningen är att jag redan håller på med nästa skiva. Den ska släppas i Maj. Och ni som läser vad jag skriver här vet att den kommer heta Franska kyssar.

Inspelningen med den rullar på. Och det blir skitbra.

Helt annorlunda mot Re:cycling.

Men det har varit tanken hela tiden.

Och.

Lyssna nu.

Igår kväll.

Var en mycket mycket stor kväll i min lilla värld.

Då sjöng vi in duetten.

Ja, på alla mina plattor (utom på Re:cycling) så har det varit med en duett. Det ska det vara på Franska kyssar också.

Och igår sjöng vi in den.

Jösses!

Magi.

Tårar.

Ståpäls.

Jag längtar redan efter att få visa upp den för er.

Duettpartnern?

Ja, du ser honom på bilden högst upp.

Och jag är så bubblande glad över att det gick att få till för Toni Holgersson är en av mina stora hjältar.